14-17 November, Mumbai & Goa
Hej kara lasare,
vi befinner oss nu i Calangute, Goa, dit vi ankom i forrgar. Det har varit relativt lungt med lite bad i poolen, plugg och aven varit pa beachen en del. Det var dock nastinpa omojligt att fa en lugn stund pa stranden, eftersom dar ar saljare som flockar sig omkring en konstant. Sarskilt trakigt ar det att se barn behova ga runt och salja overallt. En del fynd inforskaffades dock, t.ex. ett schackspel som vi roade oss med under nagra timmar. Vi bor valdigt fint har, men lite besvikna over att de inte har wi-fi som utlovades pa hemsidan. Darfor maste vi ga till det internetcafe som jag sitter pa nu. Ibland glommer man bort att man ar i Indien, till skillnad fran de orter dar vi har varit hitentills dar det indiska ar sa pafallande. Kanske ar det ocksa darfor man kallar Goa for "Indien light". Calangute kunde i mitt tycke lika garna ha varit en turistort vid medelhavet och det ar valdigt anpassat till vasterlanningar, men fint ar det i alla fall.
Imorgon ska vi traffa Mr. Clinton, som ar en en framgangsrik atervinnare har pa Goa av alla mojliga sopor och som aven Tetra Pak har god kontakt med. Vi ska traffa honom i Goas storsta stad Panaji pa morgonen, sa da far vi forhoppningsvis tid att kolla in denna stad lite narmare ocksa.
Bilder lagger vi upp snart.
Pa aterseende!
/Andre
vi befinner oss nu i Calangute, Goa, dit vi ankom i forrgar. Det har varit relativt lungt med lite bad i poolen, plugg och aven varit pa beachen en del. Det var dock nastinpa omojligt att fa en lugn stund pa stranden, eftersom dar ar saljare som flockar sig omkring en konstant. Sarskilt trakigt ar det att se barn behova ga runt och salja overallt. En del fynd inforskaffades dock, t.ex. ett schackspel som vi roade oss med under nagra timmar. Vi bor valdigt fint har, men lite besvikna over att de inte har wi-fi som utlovades pa hemsidan. Darfor maste vi ga till det internetcafe som jag sitter pa nu. Ibland glommer man bort att man ar i Indien, till skillnad fran de orter dar vi har varit hitentills dar det indiska ar sa pafallande. Kanske ar det ocksa darfor man kallar Goa for "Indien light". Calangute kunde i mitt tycke lika garna ha varit en turistort vid medelhavet och det ar valdigt anpassat till vasterlanningar, men fint ar det i alla fall.
Imorgon ska vi traffa Mr. Clinton, som ar en en framgangsrik atervinnare har pa Goa av alla mojliga sopor och som aven Tetra Pak har god kontakt med. Vi ska traffa honom i Goas storsta stad Panaji pa morgonen, sa da far vi forhoppningsvis tid att kolla in denna stad lite narmare ocksa.
Bilder lagger vi upp snart.
Pa aterseende!
/Andre
11-13 November, Vapi & Mumbai
Hej!
Idag ankom vi till Mumbai med tåg från Vapi. Vi checkade in på ett hotell som vi trodde skulle ligga hyfsat centralt, men samtidigt nära flygplatsen. Så fel vi hade! Nör vi skulle beställa taxi in till centrala Mumbai, så fick vi beskedet att det tar ca 2 timmar att ta sig in dit! Istället rekommenderades vi att hyra en bil + chaufför till det förmånliga priset av 1500 Rupies för 8 timmar, utan tillägg. Vi åkte in i Mumbai och besökte bl.a Café Leopold, Gateway of India osv. Bilder på detta kommer imorgon.
/ André & Joakim
Efter vi blivit bjudna på middag av skolan så såg vi denna skolklass på skolgården. Detta är barn från slummen som annars inte skulle fått möjlighet att gå i skolan. Dessa barn kom till skolan först sent på eftermiddag för ett par timmars skola.
André håller i en kort föreläsning om hur återvinning av sopor fungerar i Sverige och vad Indien och Europa kan lära av varandra. När det gäller att uppnå ett hållbart samhälle. Eleverna var ytterst intresserade av föreläsningen och även vilka vi var. Eleverna på bild går i 6-7e klass på skolan.
Ett skolbarn i lågstadiet i ett av de klassrum vi tittade in i och fick se vad de höll på med för intressanta projekt med barnen.
Vi passade på att titta på lite teater på skolan där flera 8:e klassare spelade i sin version av en känd pjäs som handlar om en indisk kung. Mycket duktiga var de även om vi inte förstod ett ord då de talade hindi.
Elevrådets representanter ställde oss frågor om vårt arbete i Indien och om vad vi anser att skolan ska göra för uppnå en hållbar återvinning och vi bjöds även på fika för att kort därefter ta oss till nästa informationsmöte med Tushar.
Tredje dagen i Vapi. Kl 6.00 hämtade Tushar oss för att styra vår kos mot Baroda. Detta för att vi gärna vilje följa med honom till en skola där han skulle hålla två informationsmöten med eleverna om klimatkrisen och även passa på att introducera Tetra Pak kartonger på skolorna och även hur dessa ska återvinnas. Egentligen var det täånkt att Joakim skulle fotografera mig vid skolan, men istället dök ett dussintal glada skolbarn upp som mer än gärna ville fotograferas. Vi fick följa med rektorn runt på skolan och besöka olika delar av den. På vägen hit krockade vår chaufför med en lastbil och bilens framljus förstördes, men ingen skadades. Resan tog ca 4 timmar dit och lika mycket tillbaka till Vapi.
Utekväll med Tushar vid havet efter en lång dag med besök på ett stort antal pappersbruk inne i Vapi. Under dagen hade tidningarna varnat för en tropisk cyclon skulle komma in mot Gujarat. Många som skulle till Vapi från Tetra Pak för att besöka Tushar ställde in sina resor. Cyclonen uteblev och tog sig an Pakistan istället.
The Vapi skyline. Som sagt, en av världens mest nedsmutsade städer, även om Tushar, i framhåller att stora förbättringar gjorts sedan mätningen av Blacksmith Institute gjordes (i egenskap av en av ortens stora industrimän). Under dagtid ökar invånarantalet från 70'000 invånare till 210'000 för att åk in till staden och arbeta för olika industrier på orten.
Middag vid havet i området Daman. Vi var till en början de enda gästerna och minst 8 servitörer cirkulerade runt bordet för att serva oss på olika sätt som galna höns. Till maten serverades en välkyld "Kingfisher" som utvecklats till vår favoritöl i Indien.
Tushar ville under andra dagen i Vapi ta oss till en lunchrestaurang med en blandning av typiska maträtter från området. På köpet fick vi även en röd prick på pannan, vilket vi tyckte passade oss bra. Maten var utsökt och som vanligt bjöd Tushar på allt! Enorm genorositet har vi stött på både från Tetra Paks och Tushars sida under tiden i Pune och Vapi.
Indiens flagga och arbetare på återvinningsanläggningen i bakgrunden som här lägger på ett tunnt plastlager på strimmlorna av plast och aluminium för att sedan lägga in det i maskinen som värmer materialet. Efter detta slipas kanterna och genomgår en säkerhetskontroll och sen har vi färdiga tak. Indien är på frammarsch även inom återvinning, om än med stora problem på vägen!
André pratar med Tushar Shah på Daman Ganga Paper Mill. Tushar äger denna återvinningsanläggning samt 2 stora pappersproduduktionsanläggningar i Vapi. Vi fick en heldag på denna återvinningsanläggning. På bilden kan ni se de takplattorna som vi skrev om i förra inlägget. Detta är ett fantastiskt exempel på hur även plastet och aluminiumet kan återvinnas så länge Tetra Paks kartonger återvinns på rätt sätt. Materialet absorberar inte vatten, tål värme upp till 600 grader och håller husen kylda under varma dagar, till skillnad från de cementtak-plattor som används i Indien idag.Taken är mycket efterfrågade och Tushar har nu investerat i en maskin som möjliggör produktion av 1500 sådana här 25 kilos plattor/ dygn.
Under våra 3 dagar byggde vi upp en fantastisk relation med Tushar. Han är mycket kunnig, generös och lätt att umgås med. Shah-familjen är mycket välkänd i Vapi och äger alltifrån skolor till fabriksanläggningar i området.
Joakim och två ragpickers, samt till höger om honom: ansvarig för den lilla organisationen. På svaret hur de kan arbeta med detta utan vinstintresse, svarade kvinnan att det inte var relevant för dem, så länge de kan hjälpa " de fattigaste av de fattiga". En liten stund efter denna bild togs, så kom en berusad uteliggare in och krävde pengar av dem. De lyckades schasa iväg honom, men enligt Shabbir kan detta vara ett lika inkomsbringande sätt att tjäna pengar på som att plocka sopor.
En "recycling point" i utkanterna av Pune. Denna recycling point drivs av några kvinnor som frivilligt hjälper fattiga, kvinnliga ragpickers. De tar inte mer betalt för soporna än vad sophandlare som "Shabbir" betalar för dem. Detta innebär att dessa kvinnliga sopplockare slipper ett kostsamt mellanled. Om verksamheten genererar vinst så går hela överskottet till de sopplockande kvinnorna. En kvinna nämnde att detta överskott ibland kan bli 20'000 Rupier/sopplockare/år. Kvinnorna var mycket trevliga och välkomnade oss varmt, till skillnad från på de så kallade "waste shops".
Till vänster: ägare av en waste-shop där ragpickers säljer deras sopor. Soporna transporteras därefter vidare till waste dealers, så som Shabbir, för att slutligen transporteras till en återvinningsanläggning. Detta innebär många mellanhänder och även att de fattiga sopplockarna får väldigt lite i plånboken. I Pune arbetar 10'000 Ragpickers med att plocka sopor.
Dessa män både arbetar, äter och bor på en återviningsstation av well-papp, en bit från Shabbirs egna företag. Detta var väldigt ledsamt att se. Långa arbetsdagar och extremt dåliga arbetsförhållanden.
För att komma in till lagret och kompressorn, var vi tvungna att gå över ett sopberg för att komma över till andra sidan. Förpackningarna är ännu ej ursköljda, vilket gör att stanken är ganska påtagande. Shabbir är den enda köparen av Tetra Pak förpackningar i Pune, vilket innebär att han försöker uppmuntra Ragpickers och hotell, företag och mydigheter att samla in Tetra Pak kartongerna separat för att på så vis kunna köpa dem. Problemet är att Tetra Pak kartonger ännu enbart utgör 1,5% av det totala pappersavfallet, vilket gör att t.ex. en ragipicker helst inte letar upp enskilda Tetra Pak's, utan blandar dessa med det övriga pappers och förpacknignsavfallet: resultatet blir att Tetra Pak kartongerna då endast återvinns tillsammans med övrigt papper och plastet och aluminiumet tas därför ej tillvara.
Shabbir visade oss i hans uppsamlingsplats hur papper och kartoner komprimeras för att sedan köras till återvinningsanläggningar runt om i landet, däribland till Tushar på Daman Ganga Per Mill i Vapi. Ca 5 unga män och pojkar arbetar på denna uppsamlingsstationen för extremt låga löner.
Här står vi utanför Tetra Paks huvudkontor i Pune efter ca 6 timmars möte med Jaideep där vi gick igenom Tetra Paks CSR och miljöarbete. Här åt vi även lunch och efter vårt långa möte med Jaideep hämtade en chaufför oss för att köra oss till "Shirman Enterprises" där vi skulle träffa "Shabbir Shaikh" som är "waste dealer i Pune".
9-10 November, Vapi
Hej alla bloggläsare!
Vi hinner dessvärre inte lägga upp bilder idag, då vi varit på Daman Gangas Recycling Plant under hela dagen och även på 3 olika pappersfabriker i området till sent, så vi kommer istället ladda upp alla relevanta bilder under morgondagen.
Vi tog oss med nattåg till Vapi under gårdagen i sovvagn och detta gick helt smärtfritt. Vi anlände 01.45 lokal tid och kördes då till vårt hotell "Fortune Galaxy" inne i Vapi. Vapi är en av världens 10 mest förorenade städer enligt Blacksmith institute. Kvicksilvernivåerna i dricksvattnet ligger 96 ggr över de rekommenderade värdena av WHO. Många Vapibor sägs vara drabbade av cancer och andra alvarliga sjukdommar. Fattigdommen är stor.
Besöket på på Tetra Paks enda renodlade återvinningsstation, Daman Ganga, var mycket intressant: Chefen Tushar visade oss runt och talade o sina nya projekt. Återviningsstationen har en kapacitet på 100 ton/dagen, men håller på att byggas ut till 150 ton/dag. Tetra Paks totala produktion i Indien ligger på 3000 ton/år och endast några få procent av detta återvinns av Tushar, vilket innebär att Tushar även importerar Tetra Pak förpackningar från utlandet. Hela 90% av förpackningarna som återvinns importeras från Tyskland, Frankrike & andra europeiska länder. I en stor malmaskin separeras pappret från polytenet och aluminiumet och mals i sönder till pappersmassa som körs ut till ett av 4 pappersfabriker som Tushar äger i området, som tillverkar en rad olika produkter. 10-15 lastbilar/dag. Idag var maskinen stängd på grund av underhåll. All polythen och aluminium läggs på tork i solen för att därefter kunna tillverkas till takplattor (bilder på detta kommer imorgon läggas upp) som säljs vidare på den indiska marknaden med stor framgång. Problemet för Tushar idag var att det regnade, vilket det inte brukar göra alls i november, vilket nu gör att aluminiumet och plasten ej kommer att kunna användas i tillverkningsprocessen förrän de torkat igen inom några dagar. Stort produktionsbortfall alltså. På frågan huruvida han skulle kunna lagra materialet inomhus, så sade Tushar att detta vore för dyrt i nuläget. Utöver tillverkning av takplattor av plast och aluminium så exprementerar även Tushar med att göra motorolja av polythenet, men för tillfället ligger intäktsnivåerna på 6 Rp / kg för att göra plastet till olja medan han kan få ut betydligt mer av takplattorna. En takplatta väger ca 25 kg och de säljer dessa för 300 Rp / platta, men Tushars ambition är att driva upp priset på marknaden för att i sin tur kunna betala de fattiga sopplockarna, "ragpickers", mer. I nuläget tjänar en ragpicker av förpackningar ca 100-150 Rp / dag, vilket motsvarar 15-22 kr. Återviningsanläggningen har ca 100 anstälda, är nu helt ekonomiskt oberoende av Tetra Pak, även om Tetra Pak stöttar Daman Ganga på många sätt, bl.a. genom att hjälpa honom att synas på marknaden på olika sätt och låter honom återvinna de 250'000 mjölkförpackningar som konsumeras i Bombays skolor dagligen (skolbarnens mjölkförpackningarna finansieras i slutändan av indiska staten).
Sent ikväll var vi på restaurang på kusten vid Damen. Som mest cirkulerade 8 servitörer kring vårt bord. Servicen var det alltså ingenting att klaga på. Enda problemet var att vi var de enda gästerna, vilket beror på att turistsäsongen börjar först i december i Daman. Maten var utsökt. Vår privatchaufför väntade tåligt under hela dagen på oss när vi gjorde våra ärende. Vi gav rejält med dricks, i indiska mått mätt, vid hemkomst. Whiskey var omöjligt att införskaffa på väg hem, då det alkohol är olagligt i Vapi.
På återseende imorgon & Go natt!
Vi hinner dessvärre inte lägga upp bilder idag, då vi varit på Daman Gangas Recycling Plant under hela dagen och även på 3 olika pappersfabriker i området till sent, så vi kommer istället ladda upp alla relevanta bilder under morgondagen.
Vi tog oss med nattåg till Vapi under gårdagen i sovvagn och detta gick helt smärtfritt. Vi anlände 01.45 lokal tid och kördes då till vårt hotell "Fortune Galaxy" inne i Vapi. Vapi är en av världens 10 mest förorenade städer enligt Blacksmith institute. Kvicksilvernivåerna i dricksvattnet ligger 96 ggr över de rekommenderade värdena av WHO. Många Vapibor sägs vara drabbade av cancer och andra alvarliga sjukdommar. Fattigdommen är stor.
Besöket på på Tetra Paks enda renodlade återvinningsstation, Daman Ganga, var mycket intressant: Chefen Tushar visade oss runt och talade o sina nya projekt. Återviningsstationen har en kapacitet på 100 ton/dagen, men håller på att byggas ut till 150 ton/dag. Tetra Paks totala produktion i Indien ligger på 3000 ton/år och endast några få procent av detta återvinns av Tushar, vilket innebär att Tushar även importerar Tetra Pak förpackningar från utlandet. Hela 90% av förpackningarna som återvinns importeras från Tyskland, Frankrike & andra europeiska länder. I en stor malmaskin separeras pappret från polytenet och aluminiumet och mals i sönder till pappersmassa som körs ut till ett av 4 pappersfabriker som Tushar äger i området, som tillverkar en rad olika produkter. 10-15 lastbilar/dag. Idag var maskinen stängd på grund av underhåll. All polythen och aluminium läggs på tork i solen för att därefter kunna tillverkas till takplattor (bilder på detta kommer imorgon läggas upp) som säljs vidare på den indiska marknaden med stor framgång. Problemet för Tushar idag var att det regnade, vilket det inte brukar göra alls i november, vilket nu gör att aluminiumet och plasten ej kommer att kunna användas i tillverkningsprocessen förrän de torkat igen inom några dagar. Stort produktionsbortfall alltså. På frågan huruvida han skulle kunna lagra materialet inomhus, så sade Tushar att detta vore för dyrt i nuläget. Utöver tillverkning av takplattor av plast och aluminium så exprementerar även Tushar med att göra motorolja av polythenet, men för tillfället ligger intäktsnivåerna på 6 Rp / kg för att göra plastet till olja medan han kan få ut betydligt mer av takplattorna. En takplatta väger ca 25 kg och de säljer dessa för 300 Rp / platta, men Tushars ambition är att driva upp priset på marknaden för att i sin tur kunna betala de fattiga sopplockarna, "ragpickers", mer. I nuläget tjänar en ragpicker av förpackningar ca 100-150 Rp / dag, vilket motsvarar 15-22 kr. Återviningsanläggningen har ca 100 anstälda, är nu helt ekonomiskt oberoende av Tetra Pak, även om Tetra Pak stöttar Daman Ganga på många sätt, bl.a. genom att hjälpa honom att synas på marknaden på olika sätt och låter honom återvinna de 250'000 mjölkförpackningar som konsumeras i Bombays skolor dagligen (skolbarnens mjölkförpackningarna finansieras i slutändan av indiska staten).
Sent ikväll var vi på restaurang på kusten vid Damen. Som mest cirkulerade 8 servitörer kring vårt bord. Servicen var det alltså ingenting att klaga på. Enda problemet var att vi var de enda gästerna, vilket beror på att turistsäsongen börjar först i december i Daman. Maten var utsökt. Vår privatchaufför väntade tåligt under hela dagen på oss när vi gjorde våra ärende. Vi gav rejält med dricks, i indiska mått mätt, vid hemkomst. Whiskey var omöjligt att införskaffa på väg hem, då det alkohol är olagligt i Vapi.
På återseende imorgon & Go natt!
8 november, Sight-seeing i Pune
Hej!
Först och främst vill vi tacka Stoffe för arbetet med den mycket fina och unika designen som vi nu stolt kan presentera för er alla läsare. Vi vill också säga att vi är mycket glada över det väldiga intresse som visats för bloggen och den feedback vi fått.
Idag har vi som rubriken avslöjar varit på sightseeing med den mycket sympatiska guiden Harrish som Jaideep ordnat åt oss. Tillsammans med två engelsmän från BMC i London har vi under dagen med hjälp av en minibuss besökt en rad olika hinduiska tempel samt de äldre delarna av Pune. Vi hann även med ett besök på palatset där Gandhi satt fänglsad i över två år samt numera ligger begravd brevid palatset.
Harrish var vår guide under dagen. Han berättade lyriskt om hinduismen och den indiska kulturen på ett engagerat och intresseväckande sätt. Under de 10 timmar vi spenderade med denna man fick vi inte bara lära oss mer om hinduismen och Indiens utveckling utan även mycket om indiernas världsuppfattning och deras gemensamma syn på hur människor skall kunna leva i harmoni med varandra. Vi lärde oss mycket under dagen och fick en mycket god kontakt med Harrish.
Från ett av de hindu-tempel vi besökte kunde man i princip få en blick över hela Pune, som har ca 5 miljoner invånare. Detta tempel var starkt förknippat med guden Krishtna som Harrish själv definierade som sin "favoritgud". André och Harrish hade ett långt samtal om denna gud. Om samtliga hinduiska gudar skulle diskuteras, skulle ett sådant samtal bli oändligt. Totalt samexisterar 33 miljoner gudar i Indien.
Joakim utanför Gandhis "fängelse-palats". Gandhi satt fängslad här under 1942-1944. Under denna tid dog två av Gandhis viktigaste personer i livet, hans fru och sekreterare.
Gandhis aska ligger under denna grav.
Harrishs kusin och André posar på en basar i Punes äldsta stadsdel. här infrskaffades bl.a. 4 bananer då vi missat frukosten då vi var något sena till guiding-turen. En banan kostar 1,50 Rupies i Indien, ca 20 öre/banan.
An
En bild från en typisk väg inne i centrala Pune. Vanligtvis bär mopedisterna munskydd då avgaserna är påfrestande vid inandning. Trafiken är högljudd och intensiv. Att bilarna tränger sig fram med ett par cm marginal anses vara helt normalt, så även att blåsa i hornet konstant. Vi har under våra första dagar varit på väg att bli överkörda 10 gånger när vi försökt gå över en gata, men vi har nu lärt oss en teknik på hur vi ska korsa gatorna på ett tryggt sätt.
Inte särskilt många tiggare i denna stad trots områden med misär. Enbart på ett ställe såg vi många tiggare och det var på ett av få kända turistställen i Pune. Att tiggare söker sig till Turistplatser är ganska uppenbart och i de områden där det enbart finns indier, så försöker de fattigaste klara sig på andra sätt än tiggeri, genom att sälja småsaker osv (Andrés åsikt). Denna bild togs på ett pågående byggnadsarbete i närheten av vårt hotell. Det verkade som att familjerna bodde på samma plats som de arbetade på. En hel del kåkstäder ligger längs floderna som rinner genom stan.
Fergusson College. Detta är huvudbyggnaden till denna högskola som ligger nära vårt hotell. Harrish gick så långt
att säga att Pune är Indiens "Oxford".
Cricket på Furgersson collage. Indiens nationalsport.
André stoltserar med att ha hittat Fergussons ekonomifakultet till hans stora glädje.
Under morgondagen ska vi besöka kontoret i Pune och därefter åker vi till Vapi med tåg och ankommer sent på natten. Vi kommer därför nog inte kunna uppdatera bloggen under morgondagen.
/André & Joakim
Först och främst vill vi tacka Stoffe för arbetet med den mycket fina och unika designen som vi nu stolt kan presentera för er alla läsare. Vi vill också säga att vi är mycket glada över det väldiga intresse som visats för bloggen och den feedback vi fått.
Idag har vi som rubriken avslöjar varit på sightseeing med den mycket sympatiska guiden Harrish som Jaideep ordnat åt oss. Tillsammans med två engelsmän från BMC i London har vi under dagen med hjälp av en minibuss besökt en rad olika hinduiska tempel samt de äldre delarna av Pune. Vi hann även med ett besök på palatset där Gandhi satt fänglsad i över två år samt numera ligger begravd brevid palatset.
Harrish var vår guide under dagen. Han berättade lyriskt om hinduismen och den indiska kulturen på ett engagerat och intresseväckande sätt. Under de 10 timmar vi spenderade med denna man fick vi inte bara lära oss mer om hinduismen och Indiens utveckling utan även mycket om indiernas världsuppfattning och deras gemensamma syn på hur människor skall kunna leva i harmoni med varandra. Vi lärde oss mycket under dagen och fick en mycket god kontakt med Harrish.
Från ett av de hindu-tempel vi besökte kunde man i princip få en blick över hela Pune, som har ca 5 miljoner invånare. Detta tempel var starkt förknippat med guden Krishtna som Harrish själv definierade som sin "favoritgud". André och Harrish hade ett långt samtal om denna gud. Om samtliga hinduiska gudar skulle diskuteras, skulle ett sådant samtal bli oändligt. Totalt samexisterar 33 miljoner gudar i Indien.
Joakim utanför Gandhis "fängelse-palats". Gandhi satt fängslad här under 1942-1944. Under denna tid dog två av Gandhis viktigaste personer i livet, hans fru och sekreterare.
Gandhis aska ligger under denna grav.
Harrishs kusin och André posar på en basar i Punes äldsta stadsdel. här infrskaffades bl.a. 4 bananer då vi missat frukosten då vi var något sena till guiding-turen. En banan kostar 1,50 Rupies i Indien, ca 20 öre/banan.
An
En bild från en typisk väg inne i centrala Pune. Vanligtvis bär mopedisterna munskydd då avgaserna är påfrestande vid inandning. Trafiken är högljudd och intensiv. Att bilarna tränger sig fram med ett par cm marginal anses vara helt normalt, så även att blåsa i hornet konstant. Vi har under våra första dagar varit på väg att bli överkörda 10 gånger när vi försökt gå över en gata, men vi har nu lärt oss en teknik på hur vi ska korsa gatorna på ett tryggt sätt.
Inte särskilt många tiggare i denna stad trots områden med misär. Enbart på ett ställe såg vi många tiggare och det var på ett av få kända turistställen i Pune. Att tiggare söker sig till Turistplatser är ganska uppenbart och i de områden där det enbart finns indier, så försöker de fattigaste klara sig på andra sätt än tiggeri, genom att sälja småsaker osv (Andrés åsikt). Denna bild togs på ett pågående byggnadsarbete i närheten av vårt hotell. Det verkade som att familjerna bodde på samma plats som de arbetade på. En hel del kåkstäder ligger längs floderna som rinner genom stan.
Fergusson College. Detta är huvudbyggnaden till denna högskola som ligger nära vårt hotell. Harrish gick så långt
att säga att Pune är Indiens "Oxford".
Cricket på Furgersson collage. Indiens nationalsport.
André stoltserar med att ha hittat Fergussons ekonomifakultet till hans stora glädje.
Under morgondagen ska vi besöka kontoret i Pune och därefter åker vi till Vapi med tåg och ankommer sent på natten. Vi kommer därför nog inte kunna uppdatera bloggen under morgondagen.
/André & Joakim
Jaideep vår idol
Gruppbild efter träffen med Jaideep i morse
Fler bilder 6-7 november
I receptionen möttes vi av denna bild, vilket vi uppskattade mycket.
André och Sandeep går igenom de olika nyckeltal som Tetra Pak satt upp på en stor tavla i fabriken. Här visas huruvida de mål som satts upp nåtts och även vad som behöver förbättrats vad gäller leveranstider, energieffektivitet, kapacietetsutnyttjande osv.
På hotell Orbitt blev vi väl mottagna av personalen som ledde oss upp på rummet där Tetra Pak redan varit framme och laggt ut återvunna papperspåsar med olika Tetra Pak förpackningar, samt ett personligt brev från Jaideep där han välkomna oss båda och förklarade schemat för dagen.
pit stop mellan Mumbai och Pune
Joakim passade på att ta en bild på sin lax som serverades på flyget mellan Istanbul och Mumbai. Han vill t.o.m. gå så långt som att säga att det är den bästa flygplansmåltiden han någonsin ätit (med medhåll av André). Det var även fri whiskey på flyget, dock ingen döner.
7 November 2009, Pune, India
Bakgrunden till denna blogg är att jag (André A Franzén) och Joakim Wikström åkt till Indien för att i koporation med Tetra Pak lära oss mer om förpackningsindustrin i landet och se hur pass väl de implementerat CSR (Corporate Social Responsibility) ur ett miljöperspektiv och relatera deras miljöarbete med de krav som ställs från deras stakeholders.
Under 7 veckor kommer vi att befinna oss i olika delar av landet för att besöka Tetra Paks fabrik i Pune, intresseorganisationer och andra intressenter, återvinningsanläggningar, Tetra Paks huvudkontor och lära oss mer om miljöproblemen i Indien genom "Live"-projektet vi kommer att delta i detta under vistelsen i Bangalore längre fram. Vi kommer även att på eget initiativ besöka Mumbai samt Goa i rent turistsyfte.
Under gårdagen anlände vi till Mumbais flygplats 4.30 indisk tid, 00.00 svensk tid. Därifrån tog vi en bil som beställts av Tetra Pak till Pune där vårt hotell ligger. Denna resa tog 2½ timmar och gav oss direkt en inblick i den indiska trafiksituationen vilken kan betraktas som väldigt offensiv ur svenska ögon och det är här djungelns lag som verkar gälla. Efter att vi anlänt till vårt hotell i centrala Pune (Hotel Orbett) ca kl 8.00, indisk tid, hade vi tid att sova ett par timmar innan en ny bil hämtade upp oss kl 12.00 och förde oss till Tetra Paks fabrik i Twaki, utanför Pune. På fabriken möttes vi av ett par medarbetare, däribland "Sofia" som vi åt lunch med. En väldigt stark risrätt serverades som Joakim lyckades få ner på ett betydligt smidigare sätt än mig, som kompletterade måltiden med ett par bananer istället.
Efter lunch träffade vi Abhijit Mane, Project Executive, som pesenterade Tetra Paks miljöarbete på fabriken, vilket var mycket intressant. Han gick igenom energibesparningar & waste management på ett mycket grundligt sätt. Därefter träffade vi produktionschefen Sandeep Gaidhani som var en väldigt glad och intelligent man. Vi guidades igenom fabriken och bev informerade om all relevant fakta.
Efter fabriksbesöket åkte vi hem och sov därefter ca 14 timmar på grund av att vi knappt sovit på flyget hit. Middagen med Jaideep ställdes in och istället träffade vi honom imorse på ett populärt café i närheten av vårt hotell. Där satt vi och hade en mycket trevlig diskussion om Tetra Pak i ca 3 timmar. Jaideep är enormt social och har svar på allt vi frågar honom. Vi kommer att träffa honom på måndag då vi ska besöka kontoret i Pune. jaideep är Tetra Paks miljöchef i Indien.
Det här var allt för tillfället. Vi lägger upp ett par bilder och klipp om det går?
Bis dann!
Under 7 veckor kommer vi att befinna oss i olika delar av landet för att besöka Tetra Paks fabrik i Pune, intresseorganisationer och andra intressenter, återvinningsanläggningar, Tetra Paks huvudkontor och lära oss mer om miljöproblemen i Indien genom "Live"-projektet vi kommer att delta i detta under vistelsen i Bangalore längre fram. Vi kommer även att på eget initiativ besöka Mumbai samt Goa i rent turistsyfte.
Under gårdagen anlände vi till Mumbais flygplats 4.30 indisk tid, 00.00 svensk tid. Därifrån tog vi en bil som beställts av Tetra Pak till Pune där vårt hotell ligger. Denna resa tog 2½ timmar och gav oss direkt en inblick i den indiska trafiksituationen vilken kan betraktas som väldigt offensiv ur svenska ögon och det är här djungelns lag som verkar gälla. Efter att vi anlänt till vårt hotell i centrala Pune (Hotel Orbett) ca kl 8.00, indisk tid, hade vi tid att sova ett par timmar innan en ny bil hämtade upp oss kl 12.00 och förde oss till Tetra Paks fabrik i Twaki, utanför Pune. På fabriken möttes vi av ett par medarbetare, däribland "Sofia" som vi åt lunch med. En väldigt stark risrätt serverades som Joakim lyckades få ner på ett betydligt smidigare sätt än mig, som kompletterade måltiden med ett par bananer istället.
Efter lunch träffade vi Abhijit Mane, Project Executive, som pesenterade Tetra Paks miljöarbete på fabriken, vilket var mycket intressant. Han gick igenom energibesparningar & waste management på ett mycket grundligt sätt. Därefter träffade vi produktionschefen Sandeep Gaidhani som var en väldigt glad och intelligent man. Vi guidades igenom fabriken och bev informerade om all relevant fakta.
Efter fabriksbesöket åkte vi hem och sov därefter ca 14 timmar på grund av att vi knappt sovit på flyget hit. Middagen med Jaideep ställdes in och istället träffade vi honom imorse på ett populärt café i närheten av vårt hotell. Där satt vi och hade en mycket trevlig diskussion om Tetra Pak i ca 3 timmar. Jaideep är enormt social och har svar på allt vi frågar honom. Vi kommer att träffa honom på måndag då vi ska besöka kontoret i Pune. jaideep är Tetra Paks miljöchef i Indien.
Det här var allt för tillfället. Vi lägger upp ett par bilder och klipp om det går?
Bis dann!
