savingindia

Hej!

Idag ankom vi till Mumbai med tåg från Vapi. Vi checkade in på ett hotell som vi trodde skulle ligga hyfsat centralt, men samtidigt nära flygplatsen. Så fel vi hade! Nör vi skulle beställa taxi in till centrala Mumbai, så fick vi beskedet att det tar ca 2 timmar att ta sig in dit! Istället rekommenderades vi att hyra en bil + chaufför till det förmånliga priset av 1500 Rupies för 8 timmar, utan tillägg. Vi åkte in i Mumbai och besökte bl.a Café Leopold, Gateway of India osv. Bilder på detta kommer imorgon. 

/ André & Joakim 



Efter vi blivit bjudna på middag av skolan så såg vi denna skolklass på skolgården. Detta är barn från slummen som annars inte skulle fått möjlighet att gå i skolan. Dessa barn kom till skolan först sent på eftermiddag för ett par timmars skola.



André håller i en kort föreläsning om hur återvinning av sopor fungerar i Sverige och vad Indien och Europa kan lära av varandra. När det gäller att uppnå ett hållbart samhälle. Eleverna var ytterst intresserade av föreläsningen och även vilka vi var. Eleverna på bild går i 6-7e klass på skolan.  



Ett skolbarn i lågstadiet i ett av de klassrum vi tittade in i och fick se vad de höll på med för intressanta projekt med barnen.
 


Vi passade på att titta på lite teater på skolan där flera 8:e klassare spelade i sin version av en känd pjäs som handlar om en indisk kung. Mycket duktiga var de även om vi inte förstod ett ord då de talade  hindi.



Elevrådets representanter ställde oss frågor om vårt arbete i Indien och om vad vi anser att skolan ska göra för uppnå en hållbar återvinning och vi bjöds även på fika för att kort därefter ta oss till nästa informationsmöte med Tushar.



Tredje dagen i Vapi. Kl 6.00 hämtade Tushar oss för att styra vår kos mot Baroda. Detta för att vi gärna vilje följa med honom till en skola där han skulle hålla två informationsmöten med eleverna om klimatkrisen och även passa på att introducera Tetra Pak kartonger på skolorna och även hur dessa ska återvinnas. Egentligen var det täånkt att Joakim skulle fotografera mig vid skolan, men istället dök ett dussintal glada skolbarn upp som mer än gärna ville fotograferas. Vi fick följa med rektorn runt på skolan och besöka olika delar av den. På vägen hit krockade vår chaufför med en lastbil och bilens framljus förstördes, men ingen skadades. Resan tog ca 4 timmar dit och lika mycket tillbaka till Vapi.
  


Utekväll med Tushar vid havet efter en lång dag med besök på ett stort antal pappersbruk inne i Vapi. Under dagen hade tidningarna varnat för en tropisk cyclon skulle komma in mot Gujarat. Många som skulle till Vapi från Tetra Pak för att besöka Tushar ställde in sina resor. Cyclonen uteblev och tog sig an Pakistan istället.  


The Vapi skyline. Som sagt, en av världens mest nedsmutsade städer, även om Tushar, i framhåller att stora förbättringar gjorts sedan mätningen av Blacksmith Institute gjordes (i egenskap av en av ortens stora industrimän).  Under dagtid ökar invånarantalet från 70'000 invånare till 210'000 för att åk in till staden och arbeta för olika industrier på orten.



Middag vid havet i området Daman. Vi var till en början de enda gästerna och minst 8 servitörer cirkulerade runt bordet för att serva oss på olika sätt som galna höns. Till maten serverades en välkyld "Kingfisher" som utvecklats till vår favoritöl i Indien.



Tushar ville under andra dagen i Vapi ta oss till en lunchrestaurang med en blandning av typiska maträtter från området. På köpet fick vi även en röd prick på pannan, vilket vi tyckte passade oss bra. Maten var utsökt och som vanligt bjöd Tushar på allt! Enorm genorositet har vi stött på både från Tetra Paks och Tushars sida under tiden i Pune och Vapi.



Indiens flagga och arbetare på återvinningsanläggningen i bakgrunden som här lägger på ett tunnt plastlager på strimmlorna av plast och aluminium för att sedan lägga in det i maskinen som värmer materialet. Efter detta slipas kanterna och genomgår en säkerhetskontroll och sen har vi färdiga tak. Indien är på frammarsch även inom återvinning, om än med stora problem på vägen! 




André pratar med Tushar Shah på Daman Ganga Paper Mill. Tushar äger denna återvinningsanläggning samt 2 stora pappersproduduktionsanläggningar i Vapi. Vi fick en heldag på denna återvinningsanläggning. På bilden kan ni se de takplattorna som vi skrev om i förra inlägget. Detta är ett fantastiskt exempel på hur även plastet och aluminiumet kan återvinnas så länge Tetra Paks kartonger återvinns på rätt sätt. Materialet absorberar inte vatten, tål värme upp till 600 grader och håller husen kylda under varma dagar, till skillnad från de cementtak-plattor som används i Indien idag.Taken är mycket efterfrågade och Tushar har nu investerat i en maskin som möjliggör produktion av 1500 sådana här 25 kilos plattor/ dygn.

Under våra 3 dagar byggde vi upp en fantastisk relation med Tushar. Han är mycket kunnig, generös och lätt att umgås med. Shah-familjen är mycket välkänd i Vapi och äger alltifrån skolor till fabriksanläggningar i området. 




Joakim och två ragpickers, samt till höger om honom: ansvarig för den lilla organisationen. På svaret hur de kan arbeta med detta utan vinstintresse, svarade kvinnan att det inte var relevant för dem, så länge de kan hjälpa " de fattigaste av de fattiga". En liten stund efter denna bild togs, så kom en berusad uteliggare in och krävde pengar av dem. De lyckades schasa iväg honom, men enligt Shabbir kan detta vara ett lika inkomsbringande sätt att tjäna pengar på som att plocka sopor.

 


En "recycling point" i utkanterna av Pune. Denna recycling point drivs av några kvinnor som frivilligt hjälper fattiga, kvinnliga ragpickers. De tar inte mer betalt för soporna än vad sophandlare som "Shabbir" betalar för dem. Detta innebär att dessa kvinnliga sopplockare slipper ett kostsamt mellanled. Om verksamheten genererar vinst så går hela överskottet till de sopplockande kvinnorna. En kvinna nämnde att detta överskott ibland kan bli 20'000 Rupier/sopplockare/år. Kvinnorna var mycket trevliga och välkomnade oss varmt, till skillnad från på de så kallade "waste shops". 



Till vänster: ägare av en waste-shop där ragpickers säljer deras sopor. Soporna transporteras därefter vidare till waste dealers, så som Shabbir, för att slutligen transporteras till en återvinningsanläggning. Detta innebär många mellanhänder och även att de fattiga sopplockarna får väldigt lite i plånboken. I Pune arbetar 10'000 Ragpickers med att plocka sopor.





Dessa män både arbetar, äter och bor på en återviningsstation av well-papp, en bit från Shabbirs egna företag. Detta var väldigt ledsamt att se. Långa arbetsdagar och extremt dåliga arbetsförhållanden.



För att komma in till lagret och kompressorn, var vi tvungna att gå över ett sopberg för att komma över till andra sidan. Förpackningarna är ännu ej ursköljda, vilket gör att stanken är ganska påtagande. Shabbir är den enda köparen av Tetra Pak förpackningar i Pune, vilket innebär att han försöker uppmuntra Ragpickers och hotell, företag och mydigheter att samla in Tetra Pak kartongerna separat för att på så vis kunna köpa dem. Problemet är att Tetra Pak kartonger ännu enbart utgör 1,5% av det totala pappersavfallet, vilket gör att t.ex. en ragipicker helst inte letar upp enskilda Tetra Pak's, utan blandar dessa med det övriga pappers och förpacknignsavfallet: resultatet blir att Tetra Pak kartongerna då endast återvinns tillsammans med övrigt papper och plastet och aluminiumet tas därför ej tillvara.  
 


Shabbir visade oss i hans uppsamlingsplats hur papper och kartoner komprimeras för att sedan köras till återvinningsanläggningar runt om i landet, däribland till Tushar på Daman Ganga Per Mill i Vapi. Ca 5 unga män och pojkar arbetar på denna uppsamlingsstationen för extremt låga löner.
 


Här står vi utanför Tetra Paks huvudkontor i Pune efter ca 6 timmars möte med Jaideep där vi gick igenom Tetra Paks CSR och miljöarbete. Här åt vi även lunch och efter vårt långa möte med Jaideep hämtade en chaufför oss för att köra oss till "Shirman Enterprises" där vi skulle träffa "Shabbir Shaikh" som är "waste dealer i Pune".