7 Oktober - Tankar kring Gurgaon, svensk välfärd samt indiska kvinnor
Gurgaon: en stad som bara för 10 år sedan var en tom öken utan liv och rörelse har idag utvecklats till en stad på över 2 miljoner människor och åtskilliga MNC Offices, däribland många svenska företag. Igår träffade jag mina vänner John och Steve på ett mikrobryggeri kallat Vapour i MGF Mega City Mall. John är ursprungligen från Kerala, men flyttade med sina föräldrar till Melbourne, Australien, vid en tidig ålder. Han jobbar här precis som jag under ett halvår på Ericsson och bodde sammanlaggt 2 år i Göteborg. Steve är belgare från Antwerpen och kommer att jobba på IBM de kommande 3 månaderna. Vi hade en trevlig utekväll och delade erfarenheter och tankar om våra liv och om Indien i synnerhet.
John och Steve är eniga om att Gurgaon är ett "skitställe". Dålig infrastruktur (eftersom ingen vill betala vägunderhållet), skitig luft (2 miljoner Delhibor söker sjukvård årligen för lungproblem) och den extremt kapitalistiska mentaliteten har bidragit till denna bild. Jag håller med mina vänner med reservationen att det finns oerhörda styrkor med Gurgaon som ej får glömmas bort. Gurgaon är ett tillväxtnav utan dess like med folk som träffas från hela världen och byter idéer och skapar företag i ett vad jag skulle vilja kalla "paradis för företagare". Vilket annat ställe på jorden, utöver Dubai och Shanghai, kan visa på dessa tillväxtsiffror?? Som stolt ambassadör för Malmö och Öresundregionen så marknadsförde jag som vanligt Malmö med att säga att det är en stad som tack vare Öresundsbron, Malmö Högskola, inflyttning av huvudkotor, skifte från industri till kunskapsstad och täta samarbetet inom Öresundsregionen lyckats växa från 230'000 invånare året jag föddes till att i år överstiga 300'000 invånare och att nästan 25'000 arbetspendlar över sundet till Köpenhamn dagligen: för Sverige imponerande siffror. Mina vänner satte ölen i halsen och gav ifrån sig ett skratt. Här kommer lilla jag från lilla Sverige och talar om siffror som är en piss i Missisippi i sammanhanget. Och visst är deras skrattsalvor befogade.. Gurgaons befolkning gick från några tusen till 2 miljoner mellan år 2000 och 2010 och består till stor del av högutbildade, vassa och målinriktade indier som kämpat sig upp från nästan ingenting. De har en enorm drivkraft att uppnå den standard vi har i Sverige och detta bidrar till en enormt bra arbetsprestation. En sådan arbetsprestation som inte närmelsevis krävs i Sverige för att uppnå en tio gånger bättre levnadsstandard. I Sverige tjänar en byggarbetare väldigt bra, i Indien 3 dollar/dag. Indiernas strävan är så stark att uppnå vår levnadsstandard att det blir som ett livsmål. I dessa banor tänker vi inte ens, de flesta väljer yrke, arbetstider och skola efter trivsel och välbefinnande. Om allt skulle skita sig så har vi inprentat i bakhuvudet att vårt sociala välfärdssystem tar hand om oss.
Så vad vill jag med detta komma fram till? De svenskar som fortfarande tror att vår ställning som ett av världens mest välmående länder kan kvarstå för evigt tänker med största sannolikhet fel. Sverige har redan ramlat ned från 3e till 15e plats i välståndsligan på 35 år räknat i BNP/capita och det är många som slåss om att klättra i välståndsligan, så även Indien till största grad. Vi måste se upp med att bli allt för bekväma med våra sociala skyddsnät och istället tänka hur vi kan uppnå långsiktiga komparativa konkurrensfördelar som land. Personligen tror jag att vi måste på olika sätt stimulera nya företag som växer i snabbare takt då de svenska jättarna och deras export utomlands redan börjar svikta (med så klart många undantag).
För er som vill lära er mer om Gurgaon kan jag varmt rekommendera följande film: http://www.youtube.com/watch?v=oMwceo7nVLY
Nu till något annat. Som västerlänning i Indien har jag blivit mycket väl emottagen både på jobb och privat. Trots att en del tittar på mig med stora ögon så är det inget jag störs av det minsta. Folk ler, hälsar artigt och gillar att kommunicera och veta mer om en. Vad som däremot stör mig är att indiska män har en så oerhört negativ kvinnosyn. En kvinna anses av de flesta män inte vara kapabel att ta egna beslut eller leva sitt eget liv. Enligt normen så ska en ung kvinna bo hos sin familj fram till den dagen hon gifter sig. Att dejta i normal bemärkelse är inte rumsrent och om dejting sker så skall det vara med den personen som hon följdaktligen ska gifta sig med och i den stunden bli hemmafru. Punkt. En tjej som umgås med t.ex. en västerländsk man anses omoralisk och lösaktig då vi västerlänningar här anses vara just omoraliska och vara män som anses vara här för en kort period och då är ju principen om giftermålsplaner vid första dejten bruten och det är inte accepterat bland många indiska män. Att tjejer är utflyttade från familjehemmet och kan ta egna beslut är alltså ej accepterat. Detta synsätt delas så klart inte av mer moderniserade människor så som mina närmsta arbetskollegor på TP osv då de präglas till stor del av ett västerländskt tänk, men det är ju långt ifrån många som befinner sig i den situationen i Indien än så länge.
John och Steve är eniga om att Gurgaon är ett "skitställe". Dålig infrastruktur (eftersom ingen vill betala vägunderhållet), skitig luft (2 miljoner Delhibor söker sjukvård årligen för lungproblem) och den extremt kapitalistiska mentaliteten har bidragit till denna bild. Jag håller med mina vänner med reservationen att det finns oerhörda styrkor med Gurgaon som ej får glömmas bort. Gurgaon är ett tillväxtnav utan dess like med folk som träffas från hela världen och byter idéer och skapar företag i ett vad jag skulle vilja kalla "paradis för företagare". Vilket annat ställe på jorden, utöver Dubai och Shanghai, kan visa på dessa tillväxtsiffror?? Som stolt ambassadör för Malmö och Öresundregionen så marknadsförde jag som vanligt Malmö med att säga att det är en stad som tack vare Öresundsbron, Malmö Högskola, inflyttning av huvudkotor, skifte från industri till kunskapsstad och täta samarbetet inom Öresundsregionen lyckats växa från 230'000 invånare året jag föddes till att i år överstiga 300'000 invånare och att nästan 25'000 arbetspendlar över sundet till Köpenhamn dagligen: för Sverige imponerande siffror. Mina vänner satte ölen i halsen och gav ifrån sig ett skratt. Här kommer lilla jag från lilla Sverige och talar om siffror som är en piss i Missisippi i sammanhanget. Och visst är deras skrattsalvor befogade.. Gurgaons befolkning gick från några tusen till 2 miljoner mellan år 2000 och 2010 och består till stor del av högutbildade, vassa och målinriktade indier som kämpat sig upp från nästan ingenting. De har en enorm drivkraft att uppnå den standard vi har i Sverige och detta bidrar till en enormt bra arbetsprestation. En sådan arbetsprestation som inte närmelsevis krävs i Sverige för att uppnå en tio gånger bättre levnadsstandard. I Sverige tjänar en byggarbetare väldigt bra, i Indien 3 dollar/dag. Indiernas strävan är så stark att uppnå vår levnadsstandard att det blir som ett livsmål. I dessa banor tänker vi inte ens, de flesta väljer yrke, arbetstider och skola efter trivsel och välbefinnande. Om allt skulle skita sig så har vi inprentat i bakhuvudet att vårt sociala välfärdssystem tar hand om oss.
Så vad vill jag med detta komma fram till? De svenskar som fortfarande tror att vår ställning som ett av världens mest välmående länder kan kvarstå för evigt tänker med största sannolikhet fel. Sverige har redan ramlat ned från 3e till 15e plats i välståndsligan på 35 år räknat i BNP/capita och det är många som slåss om att klättra i välståndsligan, så även Indien till största grad. Vi måste se upp med att bli allt för bekväma med våra sociala skyddsnät och istället tänka hur vi kan uppnå långsiktiga komparativa konkurrensfördelar som land. Personligen tror jag att vi måste på olika sätt stimulera nya företag som växer i snabbare takt då de svenska jättarna och deras export utomlands redan börjar svikta (med så klart många undantag).
För er som vill lära er mer om Gurgaon kan jag varmt rekommendera följande film: http://www.youtube.com/watch?v=oMwceo7nVLY
Nu till något annat. Som västerlänning i Indien har jag blivit mycket väl emottagen både på jobb och privat. Trots att en del tittar på mig med stora ögon så är det inget jag störs av det minsta. Folk ler, hälsar artigt och gillar att kommunicera och veta mer om en. Vad som däremot stör mig är att indiska män har en så oerhört negativ kvinnosyn. En kvinna anses av de flesta män inte vara kapabel att ta egna beslut eller leva sitt eget liv. Enligt normen så ska en ung kvinna bo hos sin familj fram till den dagen hon gifter sig. Att dejta i normal bemärkelse är inte rumsrent och om dejting sker så skall det vara med den personen som hon följdaktligen ska gifta sig med och i den stunden bli hemmafru. Punkt. En tjej som umgås med t.ex. en västerländsk man anses omoralisk och lösaktig då vi västerlänningar här anses vara just omoraliska och vara män som anses vara här för en kort period och då är ju principen om giftermålsplaner vid första dejten bruten och det är inte accepterat bland många indiska män. Att tjejer är utflyttade från familjehemmet och kan ta egna beslut är alltså ej accepterat. Detta synsätt delas så klart inte av mer moderniserade människor så som mina närmsta arbetskollegor på TP osv då de präglas till stor del av ett västerländskt tänk, men det är ju långt ifrån många som befinner sig i den situationen i Indien än så länge.
Kommentarer
Trackback
