11 Januari 2011 - Marknadsstrategi ur ett indiskt perspektiv
Under det gågna året passerade Tetra Pak India Pvt Ltd en viktig milstolpe i försäljningsstatistiken, 3 miljarder Tetra Pak kartonger under 2010! Detta var ett mål som hade eftersträvats under Peters tid som VD och han kunde under december överlämna VD-rollen till Kandarp med gott samvete; succén var ett faktum och firandet lät inte vänta på sig. När Kandarp skulle skära upp den första tårtbiten på personalfesten i mitten av december sade han ironiskt: "-Problemet är nu att jag vet inte om jag ska vända kniven i riktning mot tårtan eller mot mig själv". Detta på grund av den ökande kunkurrensen som det talades om under ett personalmöte precis innan festligheterna ägde rum. Skämt åt sido: förpackningsindustrin genomgår en stor omställning och tillväxt i Indien. Traditionella förpackningslösningar i glas och metall ersätts av smartare i form av APP, PET och Aseptic-förpackningar (Tetra Pak framförallt). Att Tetra Pak växer med 30% årligen i Indien är inget att precis skämmas över, men det man måste förstå i sammanhanget är att detta inte är särskilt ovanliga siffror i Indien. Faktum är till och med att PET har betydligt högre tillväxt och konkurrensen är stenhård mellan olika förpackningslösningar. Att konsumentmarknaden kommer att standardisera en viss förpackningslösning är därför ett hot mot aktörer som Tetra Pak, men skapar även möjligheter. För bara några år sedan såg många Kina som ett land där det fanns en begränsad tillväxtpotential på konsumentsidan på grund av låga disponibla inkomster och generellt svag hemmamarknad. Den bilden har ännu ej helt försvunnit, men Tetra Paks försäljning landade på ca 35 miljarder kartonger under 2010 och det finns inget som säger att Tetra Pak i Indien kan komma dit om korten sköts rätt. Indierna är fortfarande mycket priskänsliga och det räcker med att Tetra Pak kartonger är några öre dyrare för att gemeneman köper mjölk i en plastpåse, APP, istället för i en Tetra Pak kartong alla fördelar till trots. Att anpassa sin strategi till den indiska marknaden är därför oerhört viktigt.
Ett bra exempel på ett företag som gjort detta är Air Tel. Detta är ett telekombolag som tog till fasta på ledorden "Serving the poor profitable" med att till exempel erbjuda indiens 100-tals miljoner småbönder en betallösning via mobilen som har möjliggjort att bönder inte behöver åka med leveransen tiotalsmil in till städerna för att få betalt för en leverans med ris till en kund utan får istället betalt via en mobilbetallösning som enbart kräver en mobil och ett billigt abonnemang som vilken småbonde som helst kan leva med. Samtidigt kan bönderna med hjälp av mobilen få tillgång till aktuella marknadspriser via mobilen och kommunicera med köparna i städerna. Med hjälp av enkla och mycket billiga betalningslösningar så har detta blivit en succé. Detta är ett perfekt exempel på hur högteknologi kan användas i fattiga länder på ett innovativt sätt. Naturligtvis är "internetbank" inget någon indisk bonde hört talas om om ens de vet vad internet är för något och därför är det feltänkt. Airtel förstod att en anpassning till de indiska förhållandena var nödvändigt för att nå framgång, mycket tack vare deras sinne för innovation. Den innovativa lågkostnadsstrategin ledde till att Air Tel idag har 200 miljoner kunder i Indien och är den femte största mobiloperatören i världen.
Vodafone valde nyligen att efterlikna Air Tels koncept genom att gå ifrån en tydlig differentieringsstrategi till en tydlig lågkostnadsstrategi. Vodafone som tidigare ansågs vara en dyr mobiloperatör enbart med företagskunder gjorde en succé genom att lansera billiga mobillösningar. Vodafone förstod att de var tvugna att överge sin premium positionering och anpassa sig efter indiska förhållanden med sin licens på Blackberry smartphones.
Se följande reklamfilm som illustrerar Vodafones strategihelvändning på ett lysande sätt:
http://www.youtube.com/watch?v=Yitq2gab_Yo
Tetra Pak har även vi den senste månaden gått ut med en stor marknadskampanj som vänder sig mot en bred publik. Tetra Pak har tidigare haft många tv-kampanjer som varit mycket informativa, men utan att något resultat på försäljningen kunnat urskiljas. Likaså här kan man säga att man måste profiliera sig på ett sätt som tilltalar den indiska publiken. Filmen illustrerar ett spädbarn som ges lyckönskningar och beskyddas genom en prick i pannan. Detta är något indier kan relatera till. Att informera om att skydda drycker från bakterier i ett land där man inte tvättar händerna efter toabesöken kanske inte är helt lyckat. Det krävs något mer genomtänkt för att nå ut med vårt motto "protect's whats good". De många prickarna på bebisen drar en paralell mellan hur mycket ett spädbarn blir beskyddat och hur Tetra Pak skyddar dryckesinnehållet genom 6 lager förpackning:
http://www.youtube.com/watch?v=8ROM0b58rVA
Vi kan tacka de svenska exportjättarna att de var tidiga med att förstå hur pass mycket lokala omständigheter påverkar markanden och en förståelse för denna är avgörande för att uppnå hållbarhet. I förra vckan talade jag med en svensk representant på Volvo Lastvagnar som talade om en 70%-ig ökning i omsättning förra året. om det inte vore för tappra företagare som dessa i Kina, Indien, Brazilien etc. hade Sverige gått under för längesedan.
Detta är några saker jag själv kommit till insikt om, men kommer ständigt till nya insikter som jag gärna delger för mina vänner och släktingar som läser denna blogg.
Under min vistelse i Malmö blev det mycket snack om snusexport till Indien med min käre vän Björn. Vi har funderat seriöst på att börja sälja svenskt snus i Indien, men efter ett samtal med Swedish Matchs exportchef visade det sig att idén redan var prövad och ej särskilt framgångsrik på grund av höga transportkostnader via flyg och därmed för högt pris ut mot kund. Snus existerar redan i Indien om än med väldigt låg kvalité och ganska låg status. Dessa erbjuds i väldigt små portioner och det är en annan del man som som svensk företagare måste vara medveten om inom detaljhandeln: en typisk indier köper enbart vad som är nödvändigt för dagen, inte mer. Om man sparar 10% eller 50% på att köpa storpack spelar ingen roll! Det är en mentalitetsfråga som är svår att rubba. Vad som säljer bra för Tetra Pak här i Indien är de minsta förpackningarna (vilket så klart innebär att man betalar mer för förpackningen än en 1-liters Tetra Brik förpackning och priset går upp), men det innebär för indiern att han får sitt behov tillfredsställt för dagen. Vad som sen händer under morgondagen får lösas då.
Vad som är lite kul vad gäller just snus i Indien är att jag för ett tag sedan såg en reklam om indiskt snus från Indiens största (och enda?) snustillverkare. Snus heter Chiani Khaini i Indien:
http://www.youtube.com/watch?v=15QP7IFoFcQhar
Som ni ser har de flesta indiska reklamfilmer en stark "feel good"-känsla över sig och alltid glimten i ögat. Detta gör det till ett rent nöje att sitta kvar framför tv:n under de många reklampauserna.
Tillbaka i Indien efter snabbvisit i Malmö / Göteborg
det har nu gått drygt en månad sedan jag uppdaterade bloggen sist och det har naturligtvis hänt mycket sedan dess. Nyligen besökte jag Sverige för att hälsa på släkt och vänner och det blev onekligen en trivsam vistelse. Det som slog en direkt var tystnaden och möjligheten att gå på en trotoar utan svårigheter. Samtidigt framkallade snön en stark mysfaktor. Bland många roliga upplevelser var utan tvekan citytunneln en av dem, vilket var det första jag fick se av Malmö vid ankomsten den 22 december. Efter en lång och besvärlig resa på 14 timmar med en rejäl "Delhi Belly" ankom jag till Kastrup. Hem till lägenheten på Davidshall tog därefter enbart 16 minuter tack vare citytunneln och den nytillkomna Triangeln stationen. Triangeln planeras ju för övrigt bli den station i Sverige med flest resenärer / dag, imponerande! Även i Hyllie kan man urskilja förbättringar sedan jag åkte och det skadade ju naturligtvis inte att jag och Stoffe fick bevittna en 5-0 seger mot Oskarshamn i Malmös favör.
Familjen Agnesson (Tommy ej med) / Lovenholt i Göteborg där det bjöds på storslaget nyårsfirande!
Mor och son
Familjen Franzén (Sara ej med) på min Farbrors födelsedagsfirande den 29e december på Le Colisé i Malmö.
Ishockeymatch Malmö Redhawks - Oskarshamn tillsammans med Stoffe och hans kusin.
Jag vill tacka mina kära vänner och släktingar för att ni gjorde mitt besök hemma i Sverige mycket minnesvärt. De nära vänner jag av olika anledningar inte träffade hoppas jag kunna träffa så fort jag är hemma nästa gång, vilket blir i början av april. Tyvärr var det ju så att tiden blev väldigt knapp då jag hade ett fullbokat schema från början till slut.
Uppdatering om vad som händer i Indien kommer i nästa inlägg. Vad jag kan säga är att allt har gått väl än så länge, men det är verkligen iskallt under nätterna och det finns ingen uppvärmning i lägenheterna här heller för den delen. De som därmed trott att jag kommer tillbaka till värmen tror alltså fel, men om två veckor ska det bli bättre sägs det.
2 December - Rapport om vädret (och lite miljö)
På Chiranjiv Bharti School den 1 december, Gurgaon. Barnen som är involverade i projekt "SEARCH" utmärker sig för att vara oerhört miljöindoktrinerade och jag blir oftast betraktad som ett miljöhelgon när jag besöker olika skolor för att se hur kidsen jobbar med miljö. Varje gång blir jag oerhört lycklig över att se deras enthusiasm och goda diciplin. De flesta svenska barn är små ouppfostrade & bortskämda skitungar i jämförelse (säger jag med glimten i ögat).
Skolflickorna försöker övertyga en kioskägare att inte överlämna kundvarorna i en plastpåse och ger honom därför tygpåsar och hemmagjorda papperspåsar att använda istället. Enligt lag är det i Delhi förbjudet att som butiksägare ge kunder plastpåsar, men det efterlevs inte särskilt väl.
Barnen försöker övertyga en optiker att byta till tygpåsar samt samla in alla Tetra Pak kartonger i utplacerade Tetra Pak-insamlingsstationer som jag tillhanda håller dem. Affärsinnehavaren är nog konfunderad och tänker nog: "hur ska jag tjäna mer pengar på det här hade de tänkt?!". Det är inte lätt att sprida kunskap om miljö när en hel del folk aldrig har hört talas om återvinning t.ex. Vår samarbetspartner DLF hämtar Tetra Pak-soporna på regelbunden basis. Barnen utgör en viktig beståndsdel i vårt miljöarbete och lär sig samtidigt att bli bra miljöambassadörer för sina respektive skolor. Detta gör att man känner en strimma hopp för Indiens nästinpå hopplösa miljösituation!
Av någon anledning blev jag utvald att introducera vår nya kollega Chechan på sin första dag på miljöavdelningen, Tetra Pak India. Chechan har ett förflutet som koordinator på olika waste management organisationer i Delhi. Hans erfarenhet är därför värdefull för att kunna öka antal insamlade kartonger.
Denna bild togs för en månad sedan när John Jr. fortfarande var kvar i Gurgaon. Jag, Steve (från Antwerpen) & John (från Melbourne men ursprungligen Kerala i Indien) träffades ett antal gånger i veckan mellan september-november, men sedan John flyttade till Dubai har detta förändrats. Jag & Steve träffas över en after work då och då, men det var vi tre som var järngänget så klart. Det är dock inte lätt för tre flitigt resande människor att befinna sig på ett och samma ställe samtidigt, men har fått en inbjudan till Dubai av John så kommer troligen åka dit och spendera en vecka eller två någon gång inom snar framtid, vore häftigt. Mizoram står även högt på önskelistan just nu. När jag har tillräckligt med cash så åker jag dit.
Jag & Gaurav under vår övernattning i Daman som ligger i närheten av Vapi där den officiella Tetra Pak-återvinninganläggningen finns. Jag var koordinator för hela resan och ledde en Tetra Pak delegation på totalt 12 personer, främst från vår produktionsanläggning i Takwe. Efter den 2 dagar långa Vapivistelsen begav jag mig till Mumbai för att delta i en workshop för skolungdommar som utbildas till miljöambassadörer för deras respektive skolor i vårt projekt kallat "SEARCH" tillsammans med TERI.
Föreläsning inför Tetra Pak anställda om Tetra Paks 4R som är en 4 ord lång sammanfattning av vår globala miljöstrategi: Renew, Reduce, Recycling, Responsibly!
Detta hus är gjort av 100% Tetra Pak-kartonger, dvs polythelen och aluminium (25% av en Tetra Pak kartonger utöver pappret). Vi försöker på detta sätt förmedla att Tetra Pak erbjuder hållbara förpackningslösningar och att vi tar ansvar för att slutvärdet på våra återvinningsprodukter håller en hög nivå genom innovativa lösningar. Vem hade för några år sedan trott att man kunde göra ett vackert skrivbord av återvunna Tetra Pak kartonger, med helt fantastiska produktegenskaper därtill.
Tetra Pak-teamet stående på ett poly-aluminium tak utan att taket viker sig en tum.
3 veckor kvar till hemkomst, 22 december-3 januari.
21 November - Goa, Rhantamborh, Jaipur, Vapi, Pune & Mumbai på en månad
Nu hade jag suttit under rasten och skrivit ett inlägg när jag av någon outgrundlig anledning stängde explorerfönstret innan jag hade publicerat inlägget; min tankeverksamhet tycks ej vara på topp idag, skyller det på min förkylning.
Resorna runt om i Indien är denna månad många, både privata resor och i tjänst. I fredags kom jag hem från en tigersafari som jag gjorde tillsammans med Judith som var sugen på att hänga med mig till Ranthamborh där vilda tigrar utlovas för en ganska hög jeeptur-avgift. Den ursprungliga planen var att min morbror Tommy skulle dyka upp i Indien den 15:e för att åka hem idag. Nu blev det inte så på grund av problem med visum, vilket är oerhört beklagligt! Alla resor jag och Tommy hade bokat var återbetalningsbara förutom jeepsafarin och jag tänkte därför att det var en god idé att åka dit om det ändå inte gick att få återbetalt. Under safarin såg vi dessvärre inte några tigrar, men naturen var vacker. Kan dock inte påstå att det slår Krügerparken i Sydafrika. Kanske har man börjat bli lite kräsen.
Judith kommer från Mizoram, vilket är en delstat som ligger i Nordöstra Indien. Inklämt mellan Bangladesh i väst och Burma i öst domineras staten av berg och kullar med gles befolkning. Mizoram koloniserades i slutet av 1800-talet av några walesiska missionärer som lärde folket att läsa bibeln och på hundra år har läskunnigheten ökat från noll till över 90% idag vilket är högst i Indien. Mizofolket identifierar sig inte med övriga Indien och är fundamentalistiskt kristet. Huvudnäringen är bambuskott. Det är ur ett ekonomiskt perspektiv en ganska underutvecklad delstat, men befolkningen delar med sig av vad de har och ingen behöver gå hungrig. Judith har berättat att alla besökare, oavsett vilka, blir erbjudna mat och att kaffekannan alltid står på i ett mizohem utifall det skulle komma någon på besök. Mitt intryck är att folket i Mizoram är mycket gästvänliga och att delstaten är vacker. Det vore därför kul att åka dit innan jag åker hem permanent. Får i så fall se upp med vad man sätter i sig där, de har konstiga matvanor så som kohjärna osv. Kanske finns en baktanke med detta för att på något vis förolämpa hinduerna så mycket som möjligt. Detta är dock enbart min egna teori och kanske till och med är gott med lite lite kohjärna.
Imorgon åker jag till Vapi eftersom jag är koordinator för en resa dit med Tetra Pak anställda som vill veta mer om återvinning av Tetra Pak, vilket jag alltså jobbar med. Som jag och Joakim skrev i denna blogg för ganska exakt ett år sedan så är Vapi en av världens mest förorenade städer, vilket så klart är lite motsägelsefullt då temat för resan är miljö. Ska bli kul att träffa Tushar Shah och att hålla i detta studiebesök. Därefter bär det av till Mumbai för en workshop. Är tillbaka i Gurgaon på fredag och på lördag blir det hästpolo.
Tack för mig.
8 November - Obama & jag i New Delhi
För övrigt kom jag nyss hem från en snabbvisit i Goa som var mycket trevlig med sol och bad samt ett mycket intressant besök i Old Goa med alla dess kyrkor samt Panjim som tog över rollen som Goas huvudstad år 1759 efter att befolkningen i Old Goa drabbats hårt av malaria och kolera. Jag lärde känna en hel del skandinavier som precis som jag bor i Indien och som passade på att åka hit under "Diwali", ljusets högtid (lite som svensk julafton).
Jag kom hem sent i söndag kväll och hade då en dröss mail att gå igenom. Framförallt underlag för den presentation som hölls idag på danska ambassaden tillsammans med Ashish Jain som är en av Tetra Paks miljöpartners i Delhi. Det var dock så sent som klockan 10 idag mycket osäkert huruvida vi skulle kunna hålla vår presenation då President Obama var på besök i New Delhi och säkerhetspådraget var minst sagt stort. Vi beslutade oss tillslut för att åka till ambassaden och hålla vår miljöpresenation och den gick mycket väl. Nästa ambassad på tur är Svenska ambassaden den 15:e.
Andra nyheter är att min käre morbror kommer på besök den 13e till den 22e november och vi har då bl.a inplanerat en resa i Rajahstan som jag kommer att återkomma om. Imorgon blir det som vanligt varje tisdag innebandy med bland annat Mads (nedan, vänster i bild) som jag har blivit god vän med och som möjliggjorde att vi fick hålla vår presentation med så kort varsel.
Mads, Ashish och jag + IPCA-representant.
Utanför "Kongelig Dansk Ambassade" med IPCA-grabbarna (Indian Pollution Control Association).
Mer info kommer snart.
27 Oktober - En vanligt ovanlig dag i Indien
Idag tänkte jag skriva om hur en dag kan se ut för mig här i Indien och försöka återspegla i alla fall en del av hur det kan vara att bo och leva här.
Klockan 07:40 ringer mina två alarmklockor som jag ställt på två olika ändar av mitt ca 20 kvadratmeter stora rum. Jag stiger motvilligt upp precis som vanligt och tittar ut genom balkongfönstet; ut mot ett tätt smogg-dis som ligger som ett lock över Gurgaon. Jag öppnar dörren till balkongen och inandas den rökiga luften.
Jag duschar och ber därefter Sunil att fixa till lite frukost: ”-Good morning Sunil, Same as usual please”. ”-Shall be sir” svarar Sunil. Efter frukosten borstar jag tänderna och till min stora lättnad ser jag att tandkrämen jag köpt är vegetarisk; nu behöver jag aldrig oroa mig för huruvida tandkrämen innehåller köttrester eller ej (Under den gröna pricken står det: "100% vegetarian").
Klockan är 08.40 när jag beger mig mot metrostationen som ligger 500 meter bort. Då jag är lite sent ute så tar jag en cykelrikshaw dit för 20 Rp (3 kr). På vägen dit cyklar vi förbi skattekontoret. Jag har dock varken tid eller råd att betala någon skatt: idag ska jag på viktigt möte med Eli på den amerikanska ambassadskolan.
Jag går igenom säkerhetskontrollen på metrostationen och sätter mig på ett tåg mot kontoret. Lite efter 9.00 anländer jag till Kontoret och möter Neeru i hissen: ”-Guten Morgen” säger hon och jag svarar med detsamma och tillägger: ”-Wie geht es mit Frau Rajpal heute?”. Neeru fnissar över vår tyska konversation, det språk som ligger mig nära om hjärtat och som jag enbart delar med henne här. Vi fortsätter att prata tills hissen når högsta våningen i l kontorsbyggnaden: Tetra Paks huvudkontor i Global Business Park, Gurgaon.
Jag sätter mig tillrätta, öppnar mailen, ringer samtal, dricker mitt kaffe och går på ett möte med Simrat, kommunikationschef, och Jaideep, Kommunikations- och miljöchef. Plötsligt är klockan 11.00 och det är dags att dra iväg till New Delhi. Jag går ner till fiket för att köpa en sandwich och en juice innan jag ger mig av:
”-One tikka sandwich and a juice please” säger jag.
“-No Juice sir, Cappucino, Frappocino, Caffe latte, Chai. What do you want Sir?” frågar cafébiträdet.
“-But what is that then?”. Jag pekar på en juiceflaska som står framme vid disken.
”-It’s apple juice sir” svarar cafébiträdet.
”-Isn’t that a juice then?” frågar jag undrande.
”-Tikke tikke” svarar han.
Jag beger mig till upphämtningsplatsen utanför kontoret och inväntar min bil som ska komma kl. 11.00. Kl. 11.20 anländer bilen. Vi beger oss till Delhi för att hämta upp några Tetra Pak bins som finns i ett lager hos DLF som ska levereras till den amerikanska ambassadskolan. Resan ska enbart ta 40 minuter. När jag anländer en timme senare i slumområdet som vår NGO-partner har sin verksamhet i visar det sig att mina korgar som jag ska hämta inte är färdigmonterade (vilket de hade utlovat sedan länge). Jag får fart på dem och de börjar montera korgarna på löpande band. Som mest sysselsätter min temporära lilla Tetra Pak-papperkorgsfabrik 6 man. Jag upplyser dem om att jag har ett möte kl. 13.00 och att jag inte vill komma sent. ”-Tikke tikke” svarar de. Kl. 12.55 bär vi ut korgarna till bilen och lastar på dem. De får inte plats så jag ber föraren att komma tillbaka till DLF och hämta resterande korgar under mitt möte. Jag anländer till ”American Embassy School” i New Delhi kl 13.30. Eli Weiss (lärare och miljörepresentant på skolan) kommer ut och möter upp mig. Mötet om ambassadprojektet pågår i en halvtimme innan han snabbt måste dra iväg på ett annat möte och jag återvänder till ingången och inväntar nästa last av papperskorgar som ska placeras ut på den amerikanska skolan. Kl 15.30 anländer min Toyota Innova och korgarna kan levereras. Jag sätter mig i bilen och somnar in på vägen tillbaka från New Delhi till Gurgaon. Helt plötsligt vaknar jag av att regnet piskar mot vindrutorna och vinden blåser på. Jag anländer till kontoret kl. 16:30.
Jag slutför en del jobb på kontoret och får ett sms om att jag är inbjuden till en jazzkväll, men har dessvärre inte tid. Slutför en del jobb och utvärderar mitt ambassadmöte med Amrita. Pratar även med Peter, Jaideep och Trisse. En ny bil hämtar mig kl. 18.00 för att ta mig till en konstutställning där konstverk som är gjorda av återvunna Tetra Pak-kartoner visas. I egenskap av Tetra Paks represenant anländer jag kring 19.00. Utställningen är då i full gång och jag får möta konstärerna och andra intressanta personer. Ett av konstverken föreställer en kamera som är gjord av Tetra Pak kartonger och när jag förklarar processen om hur Tetra Pak går från en förpackning till dessa återvunna brädor för en intresserad konstnär så märker jag att jag helt plötsligt har 10 personer som lyssnar på mig och tror att det är jag som ligger bakom själva konstverket. En av personerna som lysnnar är en journalist från ”Hindustan Times” som börjar ställa mig frågor om själva materialet. Känner mig tillfreds med att ha fått lite uppmärksamhet om Tetra Pak på grund av att jag pratar alldeles för högt när jag är lite stressad och uppspelt så jag lätt kan mittuppfattas som en högljudd guide eller galen konstnär.
En gigantisk kamera gjord av enbart återvunna Tetra Pak-kartonger. Detta är den vackraste och mest meningsfulla konst jag någonsin sett i mitt liv. På bild ser ni Edson Dias som tillsammans med Mr. Madhavan är huvudet bakom poly-al-kameran och många andra konstnärliga projekt med inriktning på hur man kan dra nytta av återvunna material i konsten. Detta är så väl förknippat med Indiens kultur, men var finns detta i Sverige?! Jag efterlyser denna typ av konst på hemmaplan starkt!
Längst till vänster: Matias. Volontärchef för schweizisk biståndsorganisation som verkar i ett av världens största slumområden, Dharavi (Mumbai). Han var intresserad av Tetra Paks poly-al sheets och jag hoppas vi kan få ett bra samarbete framöver. Om jag går vidare med vårt samarbete med honom innebär det att vi skulle kunna hjälpa de 1 miljon människorna som bor i Dhavaris slumområde med att byta ut sina asbest-tak med tetra pak återvunna kartong-tak som skulle kunna innebära en revolutionär livskvalitétsförbättring för de fattiga i detta område (poly-al sheets är alltså återvunna Tetra Pak kartonger i form av plast och aluminium som en Tetra Pak kartong består av till 25%. Övrigt virgin-papper återvinns till returpapper). Om jag kommer någonvart med detta så innebär det definitivt min största personliga framgång någonsin!
I mitten: Mr. Madhavan. Konstären som hörde av sig till oss och var intresserad av att göra sina konstverk i poly-al sheets. Jag är så oerhört glad över att ha träffat honom och han är min favoritkonstnär från och med nu. Hoppas även här att vi kan forsätta samarbeta och jag kommer självfallet bistå honom med mer material för sin konst om han så önskar.
Gayatri Uppal, ansvarig för utställningen, och jag hade en mycket intressant diskussion om kulturella, ekonomiska och sociala skillnader melan Indien och Sverige. Detta var intressant då vi båda befunnit oss i varandras hemländer under en längre tid. Gayatri uppskattade mitt deltagande och ville ha mer återvunnit material i framtida utställningar på KHOJ International Artists Association.
Ravi Agarwal. Chef för en NGO (Non Government Organization), "Toxic Link", som försöker länka samman sophämtare med återvinnare i Indien. Jag kommer att träffa honom igen under lördagen då svenska ambassaden håller i det officiella nobelpartyt. Dit är enbart ledningen för Tetra Pak och andra sponsrande företagsledningar inbjudna samt chefer för diverse företag i regionen, men då jag koordinerat svenska nobelveckan från Tetra Paks håll så fick jag en inbjudan.
Efter en hel del mingel på utsällningen med intressanta personer så beger jag mig kl 20:30 till en annan utställning arrangerad av Svenska Ambassaden där jag ska kontrollera att Tetra Paks tavla är med på även denna utställning: "Swedish Innovations - Indian Interprentations". Jag kommer dock försent: utsällningen är stängd för dagen. På väg tillbaka till min bil tittar jag av misstag in på ett ”7-star Real Estate Networking”-evenemang utan att vara officiellt inbjuden. Jag minglar med ett glas Dom Perignon i vänstra handen för att hälsa med den högra och mingla med det som är Delhis ”Creme de la Creme”. Jag ringer Simrat och ber om ursäkt för att jag inte hann fram till utställningen i tid och berättar var jag är någonstans. Hon svarar: ”-That’s just great. Have fun at the party, socialize and enjoy the new urban India”.
Kl 23.10 anläder jag till mitt hem i Gurgaon efter en vanligt ovanlig dag och kommer till insikt om att jag verkligen älskar detta land..
17 Oktober - Delhi x2
Idag umgicks jag med Samit som faktiskt flyttade från Malmö för 3 veckor sedan för att nu jobba i Gurgaon igen. Samit bodde i Malmö (Ön) under 3 år och jobbade med affärsutveckling på Tetra Paks lundakontor. Innan han flyttade till Sverige var han den person som i sin roll som affärsutvecklare introducerade whiskey i Tetra Pak kartonger i Indien. Samit berättade om hans svårigheter att övertyga ledningen om att affärsmöjligheterna var enorma och fick efter lång övertalning medhåll trots många etiska överväganden och invändningar. Vad som därefter hände är historia och whiskeyprojektet visade sig bli en succé. Då konsumenterna i södra Indien, framför allt i Bangalore, visste att det fifflades med whiskey på flaska så framstod whiskey i tetra pak som en garanti på att innehållet varken var hembrännt eller utblandat. Samit gjorde en undersökning i Bangalore som visade på att innehållet i 20-30% av fallen ej var orginalinnehåll och United Spirits hoppade då på tåget. Förra året såldes 300 miljoner Whiskey Tetra Pak-kartonger i Indien vilket utgjorde ca 15% av den totala försäljningen i landet och andelen stiger ständigt. Alltså: en stor eloge till Samit! Jag & Samit var ute på ett mall i Gurgaon och åt därefter en trevlig söndagsmiddag i servicelägenheten tillsammans med "mjölkkvalitets-kontrollanten" Apparao som jobbar för trisse och är ute bland bondgårdar och mäter mjölkkvalitén bland kossorna. Jag vill tillägga att färskmjölk inte är att rekommendera i Indien om den inte är i Tetra Pak då den innehåller miljontals bakterier/ml till skillnad från i Västeuropa, ca 1000-2000/ml.
Samit, Apparao och jag i lägenheten som den gångna veckan varit fullsatt för första gången sedan jag flyttade in.
9 Oktober - Nagra bilder fran konferensen
7 Oktober - Tankar kring Gurgaon, svensk välfärd samt indiska kvinnor
John och Steve är eniga om att Gurgaon är ett "skitställe". Dålig infrastruktur (eftersom ingen vill betala vägunderhållet), skitig luft (2 miljoner Delhibor söker sjukvård årligen för lungproblem) och den extremt kapitalistiska mentaliteten har bidragit till denna bild. Jag håller med mina vänner med reservationen att det finns oerhörda styrkor med Gurgaon som ej får glömmas bort. Gurgaon är ett tillväxtnav utan dess like med folk som träffas från hela världen och byter idéer och skapar företag i ett vad jag skulle vilja kalla "paradis för företagare". Vilket annat ställe på jorden, utöver Dubai och Shanghai, kan visa på dessa tillväxtsiffror?? Som stolt ambassadör för Malmö och Öresundregionen så marknadsförde jag som vanligt Malmö med att säga att det är en stad som tack vare Öresundsbron, Malmö Högskola, inflyttning av huvudkotor, skifte från industri till kunskapsstad och täta samarbetet inom Öresundsregionen lyckats växa från 230'000 invånare året jag föddes till att i år överstiga 300'000 invånare och att nästan 25'000 arbetspendlar över sundet till Köpenhamn dagligen: för Sverige imponerande siffror. Mina vänner satte ölen i halsen och gav ifrån sig ett skratt. Här kommer lilla jag från lilla Sverige och talar om siffror som är en piss i Missisippi i sammanhanget. Och visst är deras skrattsalvor befogade.. Gurgaons befolkning gick från några tusen till 2 miljoner mellan år 2000 och 2010 och består till stor del av högutbildade, vassa och målinriktade indier som kämpat sig upp från nästan ingenting. De har en enorm drivkraft att uppnå den standard vi har i Sverige och detta bidrar till en enormt bra arbetsprestation. En sådan arbetsprestation som inte närmelsevis krävs i Sverige för att uppnå en tio gånger bättre levnadsstandard. I Sverige tjänar en byggarbetare väldigt bra, i Indien 3 dollar/dag. Indiernas strävan är så stark att uppnå vår levnadsstandard att det blir som ett livsmål. I dessa banor tänker vi inte ens, de flesta väljer yrke, arbetstider och skola efter trivsel och välbefinnande. Om allt skulle skita sig så har vi inprentat i bakhuvudet att vårt sociala välfärdssystem tar hand om oss.
Så vad vill jag med detta komma fram till? De svenskar som fortfarande tror att vår ställning som ett av världens mest välmående länder kan kvarstå för evigt tänker med största sannolikhet fel. Sverige har redan ramlat ned från 3e till 15e plats i välståndsligan på 35 år räknat i BNP/capita och det är många som slåss om att klättra i välståndsligan, så även Indien till största grad. Vi måste se upp med att bli allt för bekväma med våra sociala skyddsnät och istället tänka hur vi kan uppnå långsiktiga komparativa konkurrensfördelar som land. Personligen tror jag att vi måste på olika sätt stimulera nya företag som växer i snabbare takt då de svenska jättarna och deras export utomlands redan börjar svikta (med så klart många undantag).
För er som vill lära er mer om Gurgaon kan jag varmt rekommendera följande film: http://www.youtube.com/watch?v=oMwceo7nVLY
Nu till något annat. Som västerlänning i Indien har jag blivit mycket väl emottagen både på jobb och privat. Trots att en del tittar på mig med stora ögon så är det inget jag störs av det minsta. Folk ler, hälsar artigt och gillar att kommunicera och veta mer om en. Vad som däremot stör mig är att indiska män har en så oerhört negativ kvinnosyn. En kvinna anses av de flesta män inte vara kapabel att ta egna beslut eller leva sitt eget liv. Enligt normen så ska en ung kvinna bo hos sin familj fram till den dagen hon gifter sig. Att dejta i normal bemärkelse är inte rumsrent och om dejting sker så skall det vara med den personen som hon följdaktligen ska gifta sig med och i den stunden bli hemmafru. Punkt. En tjej som umgås med t.ex. en västerländsk man anses omoralisk och lösaktig då vi västerlänningar här anses vara just omoraliska och vara män som anses vara här för en kort period och då är ju principen om giftermålsplaner vid första dejten bruten och det är inte accepterat bland många indiska män. Att tjejer är utflyttade från familjehemmet och kan ta egna beslut är alltså ej accepterat. Detta synsätt delas så klart inte av mer moderniserade människor så som mina närmsta arbetskollegor på TP osv då de präglas till stor del av ett västerländskt tänk, men det är ju långt ifrån många som befinner sig i den situationen i Indien än så länge.
5 Oktober - "God's Own Country"
Efter konferensen så bestämde jag mig för att hänga med på en roadtrip i Kerala tillsammans med 5 arbetskollegor så jag ringde kontoret och bad dem omboka flyget så att jag istället för att åka hem från Kovalam, resa hem från Kuchi som ligger i närheten av "the backwaters" där jag och mina kära arbetskollegor vistade ett par dagar på en egen husbåt, fantastiskt! Utöver detta så var vi i Kanivakumari där soluppgången sägs vara som vackrast. Vi gick upp på morgonen för att titta på den, men tyckte mest jag såg moln (se bild nedan). Nu ska jag gå hem från jobbet.
Här kommer lite bilder ni gärna får avnjuta.
Fr. vänster : John (Portfolio Manager Filippinerna), Kumar (TP Gurgaon, tekniska avdelningen), Hermant (Commercial Manager, TP India). Här sitter vi på en uteservering i Kovalam under den första dagen (28 september) vilket var 2 dagar innan själva konferensen började.
I Kanivakumari på ett klippa med ett tempel och en stor staty. Tog ca 3 timmar att ta sig 500 m från land till själva klippan, men det är man van vid här nere och med bra sällskap så var det inga problem at fördriva tiden.
Utsikt från hotellterassen i Kovalam. Bättre utsikt från sin balkong får man leta efter..
I minibussen fr. vänster: Prashant (KAM), Ankit (KAM), Saurabh (KAM). I bakgrunden Manjusha som bl.a är ansvarig chef för Sri Lanka-marknaden.
Kvällsmat och Kingfisher på vår egna husbåt som vi seglade omkring med längs kanalerna kring Kuchi. Lägg märke till att man äter med fingrarna här nere, vilket kan kännas lite grisigt i början, men det gäller att göra det med lite stil. Detta har jag dock inte lyckats med ännu, men jag gör mitt bästa.
Den berömda soluppgången i Kanivakumari där de två indiska haven möts kl 05.30 den 2 oktober från taket på hotellet "Seaview". Solen var något svårflörtad denna morgon. Lägg märke till den katolska kyrkan till höger i bild. Kerala är till stor del kristet på grund av Portugals kolonisering av delstaten under 1500-talet och framåt. Kerala är den delstat i Indien som ligger längst söderut och det tar ca 3 ½ timmar med flyg från Delhi. Den sociala sektorn är väl utbyggd och väntetiderna är förhållandevis korta även på de allmäna sjukhusen. Detta till skillnad från här i Delhi där de som inte har råd med privat sjukvård kan få vänta i flera dagar på akut sjukvård. Även skolväsendet ligger på en bra nivå i indiska mått. Problemet med detta är att de offentliga utgifterna har skjutit i höjden till följd av de sociala reformerna, vilka har krävt skattehöjningar. Detta har hämmat Keralas ekonomiska tillväxt i förhållande till övriga delstater i Indien. Att Kerala benämns som "God's own country" är fullt förståeligt med dess vackra natur, men ändå väldigt folktätt precis som på alla andra platser i Indien.
Med grabbarna i Kuchi vid "Fort Kuchi". Såg dock inte röken av något fort.
24 September - Planering inför Kovalam
Mihir och jag var igår på Delhis International Management School och träffade några av hans gamla vänner där på Campus och etablerade på så vis nya indiska kontakter. I tisdags var jag med Robert på innebandy enbart med skandinavier och fick även där kontakt med en hel del trevliga svenskar som jag nu etablerat en god kontakt med.
Mer info kommer..
Jag & min för tillfället närmsta arbetskollega Mihir, Key Account Manager.
Repetition av Wilmas och Tushars presentation inför Dairy & Beverage konferensen den 30e September till 1 Oktober. Allt är planerat i detalj.
20 September - När vet du att du är i Indien?
Återkom till jobbet i fredags utan större problem. Medicinen gjorde sitt samtidigt som blodtestet och min x-ray inte visade på några konstigheter. I lördags var jag ute med Trisse, en svensk medarbetare på huvudkontoret. Efter några glas virre hemma hos honom så var vi runt på 3 olika ställen under kvällen. Hade skoj minst sagt.
Följde valvakan inatt med stor spänning. Är oerhört glad för att moderaterna ökade sin andel i riksdagen och gjorde därmed sitt bästa val någonsin. Spännande blir nu att se huruvida de lyckas bilda en majoritetsregering eller ej och vad sker om de ej lyckas med detta.
Har fått en del frågor om hur det är i Indien och den frågan är väldigt bred och lyckas aldrig få till ett bra svar på den då det är svårt att återberätta och måste nog upplevas med egna ögon. Det man i alla fall kan säga är att du definitivt vet att du är i Indien när..
.. du ser tjänstefolk klippa gräset med bara händerna då tomtägaren beräknat att en gräsklippare kommer ha en alldeles för lång ”pay back”-tid.
..det enda på tv du kan se är indiska smörsångare och vackra magdanser.
..bilresorna du gör ersätter all berg- och dalbanaåkning du behöver för en livstid.
..mopeder anses vara ett familjetransportmedel.
..en biltuta används till allt ifrån att varna för en bilolycka till att markera att framförvarande bil kör ett par km/h för sakta.
..du serveras alltid ris med en sås som du aldrig riktigt vet vad för grejer den innehåller, men det smakar mycket gott ändå.
..kossor har företräde i trafiken, så även på motorvägar.
..trottoarer och övergångsställen är två helt okända begrepp.
..de trottoarer som väl finns kan innebära att man trillar ner i ett 3 m hål om man inte tittar var man sätter ned foten.
..en komplett sjukvårdsbehandling kostar 60 kr utan statliga subventioner.
..byggarbetare bygger lyxvåningar och kontor, men bor själva i skjul precis brevid.
..en arbetsuppgift som ska utföras inne i stan tar över en halv arbetsdag att utföra: en timmes jobb och 4 timmars transport.
..en arbetare utför ett jobb medan två andra tittar på och inväntar att en dag kunna utföra just det jobbet.
..du som västerlänning har privatchaufför och betjänt utan att behöva vara svensk börs-VD.
..du träffar andra västerlänningar på stan antingen går fram spontant och pratar eller följer maniskt varandras blickar.
..du ställer en fråga till en chaufför eller vakt med knagglig engelska så får du ”-yes sir” i svar oavsett hur frågan löd.
..du dansar intimt med en söt indiska medan 10 indier försöker överta din plats, samtidigt.
Ha en bra dag.
15 September - Sjukling i Gurgaon
Helgen tillbringades uteslutande i Gurgaon, vilket är en trevlig del utanför Delhi att spendera sin tid i, då man nog inte kan hitta så många super malls på en och samma gata som här, GM Road, som jag bor på för övrigt. Fredagen tillbringades på olika malls i området samt på ett mikrobryggeri och likaså tillbringades lördagen på olika malls. På lördagen bestämde jag mig för att gå ut och socialisera lite på egen hand och drog därför till Buzz där jag och Joakim var i December ett par gånger. Det gav utdelning. Under kvällen lärde jag känna en mycket trevlig indier, Kenneth Khalkho som jobbar på Grant Thornton, en dansk som bott i Malmö i 4 år som kommer att vara ytterligare 4 veckor i Gurgaon, Morten Möller, en indiska, Sakhi, som också jobbar i Gurgaon som projektledare samt några fulla tyskar.
I måndags var det äntligen dags för jobb igen. Mitt första uppdrag var att välja ut en kalenderdesign till de kalendrar som kommer att tryckas upp av Tetra Pak i samarbete med Sahaas i Bangalore i 100%-igt returpapper. Eftersom Amrita var sjuk fick jag även ta över hennes ansvarsområden vilket bland annat inenbar att jag fick koordinera den transport av roof sheets som skickats från Tushar Shah på Daman Ganga Paper Mills till Delhi. Det är ganska bråttom nu med leveranserna till de två producenterna då samtliga gåvor till kunderna måste vara färdiga i god tid innan kundkonferensen i Kovalam (http://www.dairyandbeverage.com/). Ska för övrigt dit redan den 28e September och stannar där till den 2a Oktober. Under dagen dök det upp en kille med olika designer på gåvorna och jag fick i samråd med Jaideep och Simrat ta beslut om vilka boxar och ramar som skulle väljas ut. Dessa gåvor är gjorda av 100%-igt återvunnet material från Tetra Pak kartonger och är bra pr för tetra pak då det visar kunderna att samtliga beståndsdelar av Tetra Pak-kartongerna är återvinningsbara, 75 % papper, 20 % plast och 5 % aluminium.
Efter jobbet åkte jag till Peters hus dit jag var inbjuden. Hade en oerhört trevlig kväll med Peter, Elisabeth och dottern Sophie. Pratade om allt mellan himmel och jord och åt en god middag tillagad av deras fantastiskt duktiga kock och kokerska. Jag och Sophie satt uppe till rätt så sent och snackade, men sen var det dags att åka hem. I bilen hem började jag frysa en hel del så jag bad chauffören att slå av acn. När jag kom hem och gick och la mig så insåg jag att jag hade frossa. Somnade tillslut in och dagen efter (igår tisdag) kunde jag med näppe ta mig upp ur sängen släpa mig till metron och ta mig till jobbet, svettig, yr och med en bultande huvudvärk. Väl där skickade Amrita mig direkt till kliniken dit jag åkte tillsammans med en Tetra Pak-livvakt. Betalade 45 kr i receptionen för att därefter få vård inom 20 minuter (utan bokad tid!). Läkaren sade att det troligen enbart rör sig om en infektion och konstaterade att jag hade 39,5 grader i feber. Läkaren bad mig att vara sängliggande under tre dagar och jag fick tre mediciner utskrivna för en kostnad av 30 kr. Har ett återbesök kl. 10.00 imorgon och då ska hon avgöra om jag är i tillräckligt gott skick för att återgå till jobbet, alternativt göra ett blodtest om febern fortfarande är hög. Så just nu är jag hemma i lägenheten och vilar samt blir uppassad av Sunil som tillagar min mat och förser mig med vatten. Synd att jag inte kunde vara på jobbet igår då jag hade en hel del att göra, bl.a vara domare på en miljötävling som TERI arrangerat och som var ganska viktg då jag kommer att ha mycket med den organisationen att göra framöver och det gäller att göra sig synlig och hörd nu i början.
Hur som helst ska jag börja bli lite noggrannare med handtvätt osv så att jag inte riskerar att bli sjuk om vartannat. Varit lite arrogant när det gäller det till skillnad från förra gången i Indien då jag tog handsprit var 5e minut och var ytterst restriktiv med mat och dryck. Lagom är alltid bäst!
På återseende.
10 September - Tetra Pak India Pvt. Ltd.
Kl 9.00 hade jag ett möte tillsammans med Simrat, Tetra Paks kommunikationschef, för att gå igenom mina ansvarsområden inför den konferens som kommer att hållas den 30 september - 1 oktober, som för övrigt är den viktigaste konferensen för Tetra Pak då samtliga kunder i Indien är inbjudna dit. Konferensen kommer att äga rum i Kovalam i delstaten Kerala. Mitt ansvar kommer att vara att hjälpa och assistera Tushar Shah och Wilma Rodrigues inför deras presentationer på konferensen samt att se till att kundbokningarna kommer in till kongresscentret i Kovalam. Ett ytterligare ansvar är att se till att kundernas gåvor kommer fram till Kovalam i tid och där gäller det att pusha producenterna.
Efter detta var jag med på ett pr-möte med Simrat och några pr-tjejer för att därefter sitta med på en videokonferens som handlade om Tetra Pak och dess ekonomiska utveckling globalt. Detta för att efter lunch vara på ett flera timmars långt möte med Jaideep och Amrita där mina ansvarsområden inom miljö gicks igenom, mycket intressant.
Idag har alla ledigt på grund av någon högtidsdag, lite synd. Hade gärna velat jobba. Nu ska jag istället ut och köpa lite saker i något av alla super malls som finns här samt bli medlem på ett gym som ligger precis över gatan.
Utsikt över Gurgaon från min arbetsplats. Som man ser på bilden är smoggen ganska påtaglig.
Delhis nya Metro består av ett omfattande nätverk med totalt 122 tåg, 5 linjer och 1,5 miljoner passagerare dagligen. Senast jag och Jocke befann oss i Gurgaon var linjen mellan Gurgaon och Delhi ännu inte färdig, men sedan januari så är även denna sträcka i bruk. Amrita berättade att detta för henne inneburit en total restid till jobbet på ca 40 minuter istället för 1½ timmar. Från jobbet till hemmet kostar det 9 Rupees, ca 1,50 kr.
Kl 8,15 utanför Tetra Paks huvudkontor i Global Bussinespark tillsammans med Saurabh som jag lärde känna vid frukostbordet.
Inspelad videokonferens för samtliga 22'000 Tetra Pak anställda.
En prototyp på de gåvor som ska ut till kunderna på konferensen. Materialet är tillverkat av Tushars poly-al plattor och är gjort av återvunna Tetra Pak kartonger från Daman Ganga paper Mill i Vapi. Just nu har offerter lämnats av tre tillverkare, men uppenbarligen är det ett svårt material att arbeta med och plattorna måste skäras för hand istället för maskin. Detta ökar inköpspriset markant.
Jaideep går igenom mina ansvarsområden och vilken tidsram som gäller inför konferensen, vilken nu sysselsätter både miljö, kommunikations- och marknadsavdelningarna för fullt.
Inne på huvudkontoret.
8 september - Första dagen i Gurgaon
Idag anlände jag till Indien efter en synnerligen lång flygresa. Första etappen var Köpenhamn-Moskva som avklarades relativt snabbt. På Kastrup fick jag genast problem då mitt bagage vägde 6 kilo över tillåtna 20. Dessa extrakilo skulle kosta 2000 kr, men efter ett samtal så lyckades jag klara mig undan avgiften, vilket var tur då plånboken inte är den tätaste just nu. På planet till Moskva träffade jag en trevlig dansk man som även han skulle vänta 8 timmar på flygplatsen. Detta underlättade väntandet då vi hade tid att snacka och fördriva tiden. Planet från Moskva avgick 1 timme senare än planerat, men ska ärligt talat säga att flygresan med Aeroflot, som jag länge hade varit nervös inför, för övrigt gick smärtfritt. Inga större skandaler att nämna och flygmaten var även den till belåtenhet. När planet väl hade landat så gav kaptenen ett kort meddelande: "-We have landed" och ansåg därmed att han hade sagt sitt.
Klockan var 06.30 indisk tid (ca 03.30 svensk) när planet landade. Då var jag oerhört trött och ville bara raka vägen till en säng. Till saken hör den att jag egentligen skulle varit på jobbet idag kl 14.00. Ingen chaufför med Tetra Pak i sikte så jag slog mig ned på ett café och väntade och försökte kontakta Amrita. Efter ett tag fick jag tag på henne och hon meddelade då att min chaufför var på väg. Kom emellertid inte iväg förrän 09.00 vilket gjorde mig påmind av tidsoptmimismen här nere. På väg från flyplatsen stötte jag på en trafiksituation i kaos, krockarna känns nära hela tiden när folk jäktar till sina jobb, men i all oreda verkar det av en mystisk anledning fungera någorlunda väl. Väl i mitt nya hem i Gurgaon blev jag väl mottagen med frukost. Klockan var då 10 och jag var oerhört trött. Fick meddelande av Amrita där de bad mig sova ut idag och istället befinna mig på kontoret imorgon kl 9.00. Jag sov gladeligen ut efter att ha somnat till en dokumentär på National geographic och vaknade inte förrän 18-tiden.
Vädret här är varmt och oerhört fuktigt, nederbörd med jämna mellanrum. Regnjackan på! Här i lägenheten är allt behagligt: aircondition, betjäning 24/7 och bra beläget. Laddar nedan upp en bild, den enda tagna hitintills. Om Jocke varit med även denna gång så hade vi säkerligen varit uppe i 200 bilder vid det här laget, men ska skärpa mig på den punkten nu när jag är ensam här.
Essel Towers, Gurgaon
